Paddlade sista biten ur Väddö kanal. Sidvind över först de öppna fjärdarna och sen allt smalare sundet till Öregrund. Hade som önskemål att äta lunch på pizzeria där. Ingen hjälp av vinden idag och hade nog underskattat avståndet. Blev en bra bit in på eftermiddan innan jag närmade mig. Hamnade i ett regnväder. Tänkte att det torkar snabbt när jag paddlar, så regnjackan fich vara. Blev mycket regn..

Kom fram tillsist, lyckades dra upp kajaken på stenarna under restaurangerna. Bytte till stadskläder och beställde en stor pizza. Blev ett missförstånd, så jag fick den i kartong. Men på Möja åt alla på kartong, istället för talrik, och det funkar ju med.. Blev fort mätt. Magen är visst inte van så stora portioner.

Handlade mat och tipsade turistbyrån på att med tanke på hur många kajakpaddlare som stannar för att äta o handla där, så borde de fixa en kajakbrygga. Kanske det blir smidigare nästa gång jag kommer dit :-)

Paddlade vidare. Såg ett regnväder en bit bort och när det nådde fram tog jag på regnjackan den här gången. Bra det, för det blev ösregn och en plötslig hård vind som ville ta mig med ut till Gräsö. Ville inte dit, så det blev en stunds kamp innan regnet och vinden sen drog vidare. 

Började leta nattplsts och upptäckte att det här måste vara en av Sveriges stenigaste skärgårdar. Frågade tillochmed folk i ettpar båtar om brra plats. Fann tillsist ett ställe med skapligt jämn tältplats, en eldstad och en fällstol. Efter regnet var det säkert att elda, så nu sitter jag framför brasan, har ätit sallad, njuter av choklad o vin till efterrätt och skriver blogg :-) Var lite tungsint innan, men elden piggar upp!

Dagens tanke: Märker att känslan av ensamhet kan bli starkare när jag är på ställen där människor är i gemenskap med varandra. Då blir det påtagligare att jag är själv. Jag kan naturligtvis ta kontakt med folk, men tycker det är svårare i städer, restauranger mm. Lite som sångtexten: "bättre med ensam ensamhet, än ensamhet när man är" flera..